<?xml version="1.0" encoding="utf-8"?>
<?xml-stylesheet title="XSL formatting" type="text/xsl" href="/atom.xsl" ?>
<feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xml:lang="fr">
<title>Suboko</title>
<link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://suboko.hautetfort.com/atom.xml"/>
<link rel="alternate" type="text/html" href="http://suboko.hautetfort.com/" />
<subtitle>21st century drummers</subtitle>
<updated>2012-05-03T17:32:43+02:00</updated>
<rights>All Rights Reserved blogSpirit</rights>
<generator uri="http://www.hautetfort.com/admin/" version="6.0">Hautetfort</generator>
<id>http://suboko.hautetfort.com/</id>
<entry>
<author>
<name>Suboko</name>
<uri>http://suboko.hautetfort.com/about.html</uri>
</author>
<title>Christian Wolfarth / Suboko</title>
<link rel="alternate" type="text/html" href="http://suboko.hautetfort.com/archive/2012/05/03/christian-wolfarth-suboko.html" />
<id>tag:suboko.hautetfort.com,2012-05-03:4702778</id>
<updated>2012-05-03T17:32:43+02:00</updated>
<published>2012-05-03T17:18:00+02:00</published>
<category term="Film" scheme="http://www.blogspirit.com/ns/types#category" />
<category term="Musique" scheme="http://www.blogspirit.com/ns/types#category" />
<summary>   Christian Wolfarth / Suboko   par  suboko   </summary>
<content type="html" xml:base="http://suboko.hautetfort.com/">
&lt;p&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href=&quot;http://www.dailymotion.com/video/xqkcec_christian-wolfarth-suboko_music&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Christian Wolfarth / Suboko&lt;/a&gt; &lt;em&gt;par &lt;a href=&quot;http://www.dailymotion.com/suboko&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;suboko&lt;/a&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;
</content>
</entry>
<entry>
<author>
<name>Suboko</name>
<uri>http://suboko.hautetfort.com/about.html</uri>
</author>
<title>A Casa Vazia</title>
<link rel="alternate" type="text/html" href="http://suboko.hautetfort.com/archive/2011/12/13/a-casa-vazia.html" />
<id>tag:suboko.hautetfort.com,2011-12-13:3940067</id>
<updated>2012-01-19T17:06:30+01:00</updated>
<published>2011-12-13T17:59:00+01:00</published>
<category term="Musique" scheme="http://www.blogspirit.com/ns/types#category" />
<summary>        A Casa Vazia  by  suboko    &quot; &quot;A Casa Vazia&quot; is their second...</summary>
<content type="html" xml:base="http://suboko.hautetfort.com/">
&lt;p&gt;&lt;img id=&quot;media-3339606&quot; style=&quot;float: left; margin: 0.2em 1.4em 0.7em 0;&quot; title=&quot;&quot; src=&quot;http://suboko.hautetfort.com/media/02/01/227407887.jpg&quot; alt=&quot;PORTO 3w-balloons.jpg&quot; /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt;&lt;a href=&quot;http://soundcloud.com/suboko-1/a-casa-vazia&quot;&gt;A Casa Vazia&lt;/a&gt; by &lt;a href=&quot;http://soundcloud.com/suboko-1&quot;&gt;suboko&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&quot; &quot;A Casa Vazia&quot; is their second release for &lt;a href=&quot;http://www.ffhhh.be/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;FF HHH&lt;/a&gt;. This album is the sister of the first one &quot;Bru-Tes&quot;. Also recorded live (...) during a tour in March of 2010. (...) The track is a long and quiet moment. Last day before back home.&quot; FFHHH&lt;/p&gt;
</content>
</entry>
<entry>
<author>
<name>Suboko</name>
<uri>http://suboko.hautetfort.com/about.html</uri>
</author>
<title>k-horns</title>
<link rel="alternate" type="text/html" href="http://suboko.hautetfort.com/archive/2011/11/08/k-horns.html" />
<id>tag:suboko.hautetfort.com,2011-11-08:3860516</id>
<updated>2012-04-08T16:46:03+02:00</updated>
<published>2011-11-08T15:59:00+01:00</published>
<category term="Musique" scheme="http://www.blogspirit.com/ns/types#category" />
<summary>          k-horns  by  suboko-1       suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth :...</summary>
<content type="html" xml:base="http://suboko.hautetfort.com/">
&lt;p&gt;&lt;img id=&quot;media-3283105&quot; style=&quot;float: left; margin: 0.2em 1.4em 0.7em 0;&quot; title=&quot;&quot; src=&quot;http://suboko.hautetfort.com/media/01/00/4025065801.jpg&quot; alt=&quot;K-HORNS RECTO SCAN.jpg&quot; width=&quot;600&quot; height=&quot;600&quot; /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt; &lt;span&gt; &lt;br /&gt; &lt;a href=&quot;http://soundcloud.com/suboko-1/sets/k-horns&quot;&gt;k-horns&lt;/a&gt; by &lt;a href=&quot;http://soundcloud.com/suboko-1&quot;&gt;suboko-1&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth : K-HORNS &lt;br /&gt;carl ludwig hübsch : tuba &lt;br /&gt;roland spieth : trumpet &lt;br /&gt;suboko (bouto &amp;amp; gully &amp;amp; regreb) : drums, metals, turntables, electronics &amp;amp; objects &lt;br /&gt;recorded 25-11-2009 at kohi, karlsruhe (D) &lt;br /&gt;re-assembled &amp;amp; equalized by suboko &lt;br /&gt;mastered by aigle noir &lt;br /&gt;photo &amp;amp; layout by axel haller &lt;br /&gt;lc 25003 schraum 14 &lt;br /&gt;&lt;a href=&quot;http://www.schraum.de/&quot; rel=&quot;nofollow&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;http://www.schraum.de&lt;/a&gt;/&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;strong&gt;Suboko &amp;amp; Huebsch &amp;amp; Spieth &quot;k-horns&quot; out now !&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;An einem Tag vor zwei Jahren - so lässt es sich auch aus den fünf Stücktiteln der CD &quot;k-horns&quot; herauslesen - trafen in Karlsruhe die zwei deutschen Blechbläser Carl Ludwig Huebsch (Tuba) und Roland Spieth (Trompete) auf das französische Schlagwerker-Trio Suboko, bestehend aus Pascal Gully (Schlagzeug), Regreb (Schlagzeug, Elektronik) und Bouto (Turntables, Elektronik, Perkussion). Bereits in den Jahren zuvor gab es diverse Kollaborationen der Beteiligten in Köln, Karlsruhe und Strasbourg – die hier zu hörende Quintett-Formation stellt aber eine Premiere dar.&lt;br /&gt;Die nunmehr vierzehnte Veröffentlichung des Berliner Labels schraum bezieht ihren Spannungsbogen weniger aus dem Kontrast von Melodieinstrumenten einerseits und Perkussionsinstrumenten andererseits, sondern vielmehr aus dem Gegenüber von ausgesprochen dynamischen, expressiven Passagen und minimalistischen, flächenartig aufgebauten Strukturen. Schraum freut sich, mit der vorliegenden CD sowohl personell als auch musikalisch spannendes Neuland zu betreten.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;strong&gt;New Release &quot;k-horns&quot; by Suboko &amp;amp; Huebsch &amp;amp; Spieth out now!&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&quot;Ein Tag vor zwei Jahren&quot; - On a day two years ago - those words are the titles for the five pieces on &quot;k-horns&quot;, an album that came into being two years ago through the collaboration of two German brass players and a French percussionist trio. Respectively Carl Ludwig Huebsch (Tuba), Roland Spieth (Trumpet) and suboko which is Pascal Gully (Drums), Regreb (Drums, Electronics) and Bouto (Turntables, Electronics, Percussion).&lt;br /&gt;Schraum´s number fourteen surprises and catches with a well composed juxtaposition of dynamic and expressive passages and minimalistic noisy landscapes. The interlock of these five musicians catches right away and&lt;br /&gt;the sound extract that drips out of the speakers lets you forget thinking about the classic division of work for drummers and brass players. The group is excessively maxing out its musical parameters as well as the possibilities of each instrument on &quot;k-horns&quot; and schraum is very proud to present this album, as well for the fact that four of the five players never appeared on the label. We enter something new and quite exciting -&lt;br /&gt;join us!&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;a href=&quot;http://gerenciacultural-lpv.blogspot.com/2011/11/vital-weekly-804.html&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;strong&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : FdW for Vital Weekly&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;A meeting of two German brass players here, the tuba of Carl Ludwig Hubsch and the trumpet of Roland Spieth and a trio of percussion players from France who call themselves Suboko: Pascal Gully (drums), Regreb (drums, electronics) and Bouto (turntables, electronics, percussion). One day two years ago, to translate the title of the five pieces, they met up in a studio in Karlsruhe to record this record. They had played together before, of course concerts only: this is improvised music. For Schraum I thought this was quite an interesting move as a label. Up until now I had this label down as a fine home for improvised music, which didn't really step out of the mainline. Good, solid but sometimes also a bit conservative releases. This new one however seems to be a bit outside that strict program and into something. Here we have a player. Hubsch, who knows all the techniques inside-out of improvisation and using an instrument as an object. I don't know the other musicians that well to make a similar statement, but surely they know too. This makes that these five pieces are quite vibrant. Not always easy to recognize any instruments, and at the same time all of them, in what is sometimes very quiet music (parts of 'Vor'), very noisy ('Zwei') and what seems downright purely electronical ('Tag') or which sometimes seem to happen all within the space of one piece ('Jahren'). Quite an exciting release this one, one that grows every time you play it. Its away from the more usual acoustic improvisation on Schraum, and one of the best releases so far on this label. (FdW)&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;a href=&quot;http://kulturterrorismus.de/rezensionen/suboko-huebsch-spieth-k-horns.html&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : RaF for Kultur Terrorismus&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aus vorherigen Kollaborationen waren sich das französische Percussion Trio Suboko und die Deutschen Blechbläser Hübsch &amp;amp; Spieth bekannt, die an einem Tag vor zwei Jahren (25.11.2009) in Karlsruhe als Quintett ihre Premiere gaben, dessen Aufzeichnungen im Oktober 2011 über das Berliner Label Schraum das Licht der Welt erblickten.&lt;br /&gt;Schraum, die Tonträgermanufaktur für gegenwärtige Musik, publiziert seit 2004 Veröffentlichungen von unterschiedlichsten experimentellen Musikern (nicht zu verwechseln mit knöpfchendrehenden Noiseinterpreten), wo sich “k-horns” von Suboko &amp;amp; Hübsch &amp;amp; Spieth nahtlos einreiht.&lt;br /&gt;Mit Suboko (Pascal Gully, Regreb/ Laurent Berger, Bouto/ Nicolas Boutine) &amp;amp; Carl Ludwig Hübsch &amp;amp; Roland Spieth fand sich ein illustrer Kreis zusammen, der über einen riesigen Erfahrungsschatz verfügt, weshalb das fünfteilige Hörerlebnis äußerst hochwertig/ präzise abgestimmt rüberkommt. Anfängliche Skepsis gegenüber der Konstellation (Blechbläser mit Percussion), Dichte und Strukturen verfliegt direkt beim Erstkonsum, der einem unwegsamen Nachtflug durch Raum &amp;amp; Zeit gleichkommt, wonach am Ende totale Faszination oder Verstörung herrscht. Vor allem die Sounds der Trompete, welche Roland Spieth schmettert, stechen aus der Gesamtheit heraus und verleihen den einzelnen Passagen viel Ausdruckskraft. Aufgeschlossene Dark Ambient Fetischisten, die weder Experimente noch Organik scheuen, sollten “k-horns” unbedingt antesten, das Spannungskurven en gros bietet und großartige Atmosphären bereithält. Obwohl “k-horns” zur experimentellen “Ecke” zählt, lassen sich Stringenz &amp;amp; kompositorische Stilmittel ausmachen, wodurch musikalisch Außenstehende einen leichteren Einstieg in diese recht komplexe Arbeit finden. Insgesamt ein sehr kompaktes wie homogenes Werk, in dem alle Tondokumente einen gewissen Reiz bzw. Charme offenbaren, weshalb sich kein exakter Anspieltipp bestimmen lässt.&lt;br /&gt;Fazit:&lt;br /&gt;“k-horns”, eine äußerst kurzweilige Kooperation von Suboko &amp;amp; Hübsch &amp;amp; Spieth, die zu einem mystischen Nachtflug durch Raum &amp;amp; Zeit einladen – meine absolute Empfehlung! PS: Wer ausschließlich gradlinige Musik konsumiert, sollte seine Ohren anderen Publikationen leihen !&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;a href=&quot;http://www.cyclicdefrost.com/blog/2011/12/suboko-hubsch-spieth-k-horns-schraum/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : Joshua Meggitt for Cyclic Defrost&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;French outfit Suboko is an electronics-percussion trio of the rattly-squeaky free-improv variety comprising Pascal Gully (Drums), Regreb (Drums, Electronics) and Bouto (Turntables, Electronics, Percussion). On K-Horns (a bizarre reference to male erotic excitement brought on by ketamine consumption?) they’re joined by German brass players Carl Ludwig Hübsch on tuba and trumpeter Roland Spieth. It’s kind of like a postmodern brass chamber group, but there the similarities with Brahms and Ligeti end.&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Perhaps not surprisingly, the quintet’s sound is not exactly an attractive one, a combination of clanging metal, random tics and taps, electronic woops and metallic farts, all delivered in understated po-faced earnestness… or is it? There seems to be joy and fun behind these processions, and an engagement from all players, with Suboko welcoming their guests who sit neatly within their fold, winding smoky gasps through their pointillist chatter or punctuating with bolder, strident blasts. First track ‘Ein’ sets up their language, something like Broadway dance troupe Stomp cutting loose in a bike shop, thrilled by the rubber tubes, spokes, bells and rims, while closer ’Jahren’ strips things back to an immobile shell, sparse jangles and a breathy, hissing drone. Pompous seriousness or Rabelaisian farce? I don’t know, but the confusion is preferable to either.&lt;strong&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;a href=&quot;http://kulturterrorismus.de/rezensionen/suboko-huebsch-spieth-k-horns.html&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;a href=&quot;http://improv.hu/2011/11/23/suboko-carl-ludwig-hubsch-roland-spieth-k-horns/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;&lt;strong&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : Dusted Hoffman for improv.hu&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;Ha a lemez öt tételének címét összeolvassuk, ezt kapjuk: „egy napon két évvel ezelőtt”. 2009 november 25-én egy karlsruhei stúdióban rögzítette első közös lemezét a francia Suboko trió, valamint két német rezes, Roland Spieth trombitás és Carl Ludwig Hübsch tubajátékos. Bár az öt zenész formációja korábban adott már egy-egy koncertet Franciaországban és Németországban, a projektet mindannyian erősen alkalminak gondolták. Eddig.&lt;br /&gt;A Suboko valójában Pascal Gully, Laurent Berger és Nicolas Boutine kizárólag ütőshangszereket és elektronikát használó triója. Mindhárman Strasbourgban élnek, közel egyidősek, és a zene legkülönbözőbb területei felől érkezve találtak egymásra. Gully rockot, dzsesszt, majd kortárs komolyzenét játszó együttesekben kezdte pályáját, az elmúlt években Markus Stockhausen trombitástól Thomas Lehn analóg szintetizátorosig rengeteg kiváló zenésszel kollaborált, jelenleg a John Zorn által istápolt Zakarya klezmer kvartett dobosa. Bergert kezdetben inkább a filmszalagokkal való kísérletezés érdekelte: super 8-as és 16 mm-es filmekkel dolgozott, installációkat készített, a/v-előadásokat tartott; 1993 óta tagja a kísérleti zaj-rockban utazó Sun Plexus-nak, a Subokoban a dobokon kívül különböző méretű és formájú fémtárgyakat, lemezjátszókat, szalagos magnókat használ. Boutine zongorázni és gitározni tanult, majd magával ragadta az elektronikus tánczene, a dj- és partikultúra; számtalan előadáshoz, kiállításhoz és némafilmhez komponált zenét, emellett producerként és lemezlovasként a mai napig aktív.&lt;br /&gt;Ami a rezeseket illeti: Carl Ludwig Hübsch nevével viszonylag sűrűn találkozhatnak az improvizációs zene rajongói, a kilencvenes évek elejétől készít lemezeket, eddig közel negyven kiadványon, a legkülönbözőbb kontextusokban hallhattuk játékát. Kis túlzással mindenkivel játszott már, aki számít ebben a műfajban, de szólóalbumai ugyanolyan izgalmasak, mint amikor Markus Eichenberger vagy Michiel Braam nagyzenekaraiban, vagy éppen Axel Dörner és Frank Gratkowski mellett fújja. Roland Spieth trombitajátékával eddig csupán két schraumos korongon találkoztam: Cornelius Viet gitáros és Axel Haller bőgős társaságában tagja a Trio Vopának, illetve Torsten Papenheim gitáros Some Of The Things We Could Be című korongján hallottam még zenélni. Hübsch és Spieth ebben a formációban játszik először együtt.&lt;br /&gt;Kérdés, hogy milyen minőséget teremt öt ennyire különböző zenei háttérrel rendelkező muzsikus; mennyire egynemű, mennyire innovatív, és nem utolsósorban, mennyire izgalmas produkciót képesek alkotni. A K-Horns öt része – ahogy az várható volt – életteli, nyüzsgő, olykor csapongó, ám ez a káosz nem zavaró, sőt: kifejezetten előnyére válik a zenekarnak. A résztvevő hangszeresek bőkezűen bánnak a hangokkal, de sosem próbálják egymást túlkiabálni. Érződik: a lemezfelvétel előtt csak a kiindulópontok voltak adottak, a részleteket nem tervezték; az ütősök és a rezesek között nincs alá-fölérendelt reláció, a kvintett bármely tagja bátran és szabadon alakíthatja a hangfolyam menetét – és jól hallhatóan alakítja is. A K-Horns közel 39 perce egy jólesően vibráló kacskaringózás ezernyi szikra-szerű fémes hang között. Hübsch, Spieth és a Suboko kollaborációja vitathatatlanul sikersztori: ötük zenéje egynemű, innovatív és izgalmas.&lt;br /&gt;Kellemes év végi meglepetés. Bármilyen „best of 2011” listán megállná a helyét.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;En résumé et en V.F.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;La question est quel genre de qualité qui crée cinq de ces différents horizons musicaux, musicien, comment uniforme, le caractère innovant, et last but not least, combien il est passionnant de productions sont en mesure de créer. Les cinq sections de la maternelle à Cornes - comme prévu - une dynamique, animée, parfois décousue, mais ce chaos n'est pas confus, et en fait bénéficier spécifiquement la bande. Les participants sont généreusement traités aux tonalités musicales, mais jamais essayer un autre túlkiabálni. Feutre: les enregistrements, seuls les points de départ ont été donnés, les détails ne sont pas conçus pour les percussions et les cuivres ne comprend pas une relation sujet-supérieure, un quintette de tout membre du courage et est gratuit pour le processus de streaming audio - et audible dans un puits. Le K-Cornes de près de 39 minutes animée kacskaringózás jólesően milliers d'étincelles, comme son métallique. Hübsch, Spieth et la collaboration Suboko succès incontesté: la musique ötük d'un genre, innovant et passionnant.&lt;br /&gt;Agréable surprise à la fin. Tout un &quot;best of 2011&quot; liste à sa place.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;strong&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : &lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;strong&gt;[BA 71]&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Suboko, das sind die drei Straßburger Pascal Gully, bekannt als Drummer von Zakarya, Regreb, d. i. Laurent Berger, der neben Schlagzeug auch Elektronik einsetzt, und Bouto, bürgerlich Nicolas Boutine, an Turntables, Elektronik &amp;amp; Perkussion. In einer Hornviecherei mit dem Trompeter Roland Spieth (Trio Vopá etc.) und dem Tubaspieler Carl Ludwig Hübsch (Multiple Joy[ce] Orchestra etc. etc.) reizten sie am 25.11.2009 in Karlsruhe, also bei einem Heimspiel für Spieth, die Möglichkeiten ihres Instrumentariums aus. Eine Rollenverteilung ist dabei weniger leicht auszumachen als man meint. Spontane Mundmalerei hallt in quickem perkussivem Stegreifspiel wider, Blechblashaltetöne decken sich mit flächig dröhnender Elektronik, Gebrumm vereint sich mit Gebrumm. Röchelnde um schmur gelnde Trompetengeräusche unterscheiden sich kaum von perkussiv schleifenden oder turntablistischen Phantomsounds. Spieth und sein Kölner Kollege machen sich immer wieder den Spaß, ihre Hörner zu tarnen. In das abschließend zu metallischem Geklimper dahin düsende 'jahren' mischen sie sich nur noch als Schmauchspuren und Kondens streifen. Das klang beim temperamentvollen Auftakt 'ein' noch ganz anders, nämlich durchaus tubistisch grollend und blubbernd inmitten hyperaktiven Geflickers und Geknarzes und eines turntablistisch-trompetistischen Zementmixers. 'tag' vibriert und summt ganz minimalistisch, bevor bei 'vor' ein Bestiarium ausbricht, hechelnd und wildschweinisch und mit Looney-Toon-Stimmen, erst als Krawall, dann wie erstickt. 'zwei' durchkreuzt blechern kakophone Urwaldturbulenzen mit aufrauschendem Mirage-Noise, dämpft aber beides dann tubagrummelig, perkussiv nestelnd und mit elektronischer Camouflage. Unten Hübschs kollektiv angedicktes, träumerisches U-U-U-U und drüber Klimbim und Trompetengefauche, mit einem aufkurvenden und rappeligen Finale. Der Laie staunt und der Fachmann wundert sich.&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt; &lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;En résumé et en V.F.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Des turbulences de forêt vierge kakophone. Le laïc s'étonne et l'expert s'émerveille.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;strong&gt;&lt;a href=&quot;http://www.soundofmusic.nu/recension/suboko-h%C3%BCbsch-spieth-k-horns&quot; target=&quot;_self&quot;&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : Magnus Nygren for Sound of Music&lt;/a&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class=&quot;author&quot;&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;[trubbigt tryck]&lt;/strong&gt; Improv med bra tryck från två tyska blåsare och en trio slagverkare från Frankrike. Om än fortfarande sällsynt har tuban satts på improvisationsmusikens karta med Robin Hayward och Per-Åke Holmlander. Här är det tyske Carl Ludwig Hübsch som håller i det trubbiga instrumentet. Och han muttrar och skaver på ett sätt som i alla fall övertygar mig. Och att placera Hübsch bredvid Roland Spieths trumpet är lyckat. I sig bjuder ju trumpetens klang på betydligt mindre motstånd, men Spieth ger inte upp, hans sätt att blåsa in luft i instrumentet gör att det stundtals får nästintill trombonens baktunga klang. Men han försöker långt ifrån att bara främmandegöra klangerna, trumpetens konventionella sound får plats. Hur som helst är det inte i första hand tuba och trumpet som skapar tyngd. Här har den franska trio Suboko – Pascal Gully, Regreb och Bouto – större betydelse med sina slagverk, metaller, skivspelare, elektronik och objekt. I exempelvis ”Zwei” skapas en dronande musik med loopar, muller och annat. Det metalliska ljudet går igen hos både tuba och slagverk, skapar en gemensam nämnare. Även om det finns utrymme för puttrande klanger och rörelser bland de små ljuden jobbar kvintetten framförallt med tätare strukturer. Jag gillar det! Ingen av musikerna är speciellt känd inom gebitet men turnerade som kvintett en del i Europa för två år sedan. Då spelades även denna skiva in som ges ut av det lilla tyska bolaget Schraum.&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style=&quot;overflow: hidden; position: absolute; top: -5000px; height: 1px;&quot;&gt;&lt;p&gt;Aus vorherigen Kollaborationen waren sich das französische Percussion Trio &lt;a title=&quot;Suboko&quot; href=&quot;http://soundcloud.com/suboko&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Suboko&lt;/a&gt; und die Deutschen Blechbläser &lt;a title=&quot;Carl Ludwig Hübsch&quot; href=&quot;http://www.clhuebsch.de/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Hübsch&lt;/a&gt; &amp;amp; &lt;a title=&quot;Roland Spieth&quot; href=&quot;http://www.myspace.com/triovopa&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Spieth&lt;/a&gt; bekannt, die an einem Tag vor zwei Jahren (25.11.2009) in Karlsruhe als Quintett ihre Premiere gaben, dessen Aufzeichnungen im Oktober 2011 über das Berliner Label Schraum das Licht der Welt erblickten.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Schraum, die Tonträgermanufaktur für gegenwärtige Musik, publiziert seit 2004 Veröffentlichungen von unterschiedlichsten experimentellen Musikern (nicht zu verwechseln mit knöpfchendrehenden Noiseinterpreten), wo sich “k-horns” von Suboko &amp;amp; Hübsch &amp;amp; Spieth nahtlos einreiht.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Mit Suboko (Pascal Gully, Regreb/ Laurent Berger, Bouto/ Nicolas Boutine) &amp;amp; Carl Ludwig Hübsch &amp;amp; Roland Spieth fand sich ein illustrer Kreis zusammen, der über einen riesigen Erfahrungsschatz verfügt, weshalb das fünfteilige Hörerlebnis äußerst hochwertig/ präzise abgestimmt rüberkommt. Anfängliche Skepsis gegenüber der Konstellation (Blechbläser mit Percussion), Dichte und Strukturen verfliegt direkt beim Erstkonsum, der einem unwegsamen Nachtflug durch Raum &amp;amp; Zeit gleichkommt, wonach am Ende totale Faszination oder Verstörung herrscht. Vor allem die Sounds der Trompete, welche Roland Spieth schmettert, stechen aus der Gesamtheit heraus und verleihen den einzelnen Passagen viel Ausdruckskraft. Aufgeschlossene Dark Ambient Fetischisten, die weder Experimente noch Organik scheuen, sollten “k-horns” unbedingt antesten, das Spannungskurven en gros bietet und großartige Atmosphären bereithält. Obwohl “k-horns” zur experimentellen “Ecke” zählt, lassen sich Stringenz &amp;amp; kompositorische Stilmittel ausmachen, wodurch musikalisch Außenstehende einen leichteren Einstieg in diese recht komplexe Arbeit finden. Insgesamt ein sehr kompaktes wie homogenes Werk, in dem alle Tondokumente einen gewissen Reiz bzw. Charme offenbaren, weshalb sich kein exakter Anspieltipp bestimmen lässt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;Fazit:&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;“k-horns”, eine äußerst kurzweilige Kooperation von Suboko &amp;amp; Hübsch &amp;amp; Spieth, die zu einem mystischen Nachtflug durch Raum &amp;amp; Zeit einladen – meine absolute Empfehlung! PS: Wer ausschließlich gradlinige Musik konsumiert, sollte seine Ohren anderen Publikationen leihen!&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style=&quot;overflow: hidden; position: absolute; top: -5000px; height: 1px;&quot;&gt;&lt;p&gt;Aus vorherigen Kollaborationen waren sich das französische Percussion Trio &lt;a title=&quot;Suboko&quot; href=&quot;http://soundcloud.com/suboko&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Suboko&lt;/a&gt; und die Deutschen Blechbläser &lt;a title=&quot;Carl Ludwig Hübsch&quot; href=&quot;http://www.clhuebsch.de/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Hübsch&lt;/a&gt; &amp;amp; &lt;a title=&quot;Roland Spieth&quot; href=&quot;http://www.myspace.com/triovopa&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Spieth&lt;/a&gt; bekannt, die an einem Tag vor zwei Jahren (25.11.2009) in Karlsruhe als Quintett ihre Premiere gaben, dessen Aufzeichnungen im Oktober 2011 über das Berliner Label Schraum das Licht der Welt erblickten.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Schraum, die Tonträgermanufaktur für gegenwärtige Musik, publiziert seit 2004 Veröffentlichungen von unterschiedlichsten experimentellen Musikern (nicht zu verwechseln mit knöpfchendrehenden Noiseinterpreten), wo sich “k-horns” von Suboko &amp;amp; Hübsch &amp;amp; Spieth nahtlos einreiht.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Mit Suboko (Pascal Gully, Regreb/ Laurent Berger, Bouto/ Nicolas Boutine) &amp;amp; Carl Ludwig Hübsch &amp;amp; Roland Spieth fand sich ein illustrer Kreis zusammen, der über einen riesigen Erfahrungsschatz verfügt, weshalb das fünfteilige Hörerlebnis äußerst hochwertig/ präzise abgestimmt rüberkommt. Anfängliche Skepsis gegenüber der Konstellation (Blechbläser mit Percussion), Dichte und Strukturen verfliegt direkt beim Erstkonsum, der einem unwegsamen Nachtflug durch Raum &amp;amp; Zeit gleichkommt, wonach am Ende totale Faszination oder Verstörung herrscht. Vor allem die Sounds der Trompete, welche Roland Spieth schmettert, stechen aus der Gesamtheit heraus und verleihen den einzelnen Passagen viel Ausdruckskraft. Aufgeschlossene Dark Ambient Fetischisten, die weder Experimente noch Organik scheuen, sollten “k-horns” unbedingt antesten, das Spannungskurven en gros bietet und großartige Atmosphären bereithält. Obwohl “k-horns” zur experimentellen “Ecke” zählt, lassen sich Stringenz &amp;amp; kompositorische Stilmittel ausmachen, wodurch musikalisch Außenstehende einen leichteren Einstieg in diese recht komplexe Arbeit finden. Insgesamt ein sehr kompaktes wie homogenes Werk, in dem alle Tondokumente einen gewissen Reiz bzw. Charme offenbaren, weshalb sich kein exakter Anspieltipp bestimmen lässt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;Fazit:&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;“k-horns”, eine äußerst kurzweilige Kooperation von Suboko &amp;amp; Hübsch &amp;amp; Spieth, die zu einem mystischen Nachtflug durch Raum &amp;amp; Zeit einladen – meine absolute Empfehlung! PS: Wer ausschließlich gradlinige Musik konsumiert, sollte seine Ohren anderen Publikationen leihen!&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;En résumé et en V.F.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Improv avec une bonne pression de deux joueurs éolien allemand et un trio de percussionnistes de la France. Et qu'il était fou et frotter d'une manière que dans tous les cas me convaincre. I like it !&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;strong&gt;&lt;a href=&quot;http://www.metamkine.com/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : Metamkine&lt;/a&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Rencontre atypique entre le trio &lt;span class=&quot;cherche&quot;&gt;Suboko&lt;/span&gt; (Pascal Gully, Bouto et Regreb) pour la partie percussion, batterie, objets et électroniques, Carl Ludwig Hübsch au tuba et Roland Spieth à la trompette. C'est enregistré en 2009 à Karlsruhe et réassemblé ensuite. Excellente, surprenante et vivifiante réalisation d'une improvisation divisée en cinq parties graves et ludiques, actives et statiques, tenaces et hors catégories ! Recommandé !&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;strong&gt;&lt;a href=&quot;http://blog.monsieurdelire.com/2011/12/2011-12-05-subokohubschspieth-duo-beija.html&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : Monsieur Délire&lt;/a&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span class=&quot;Apple-style-span&quot; style=&quot;color: #ffffff; font-family: Arial;&quot;&gt;&lt;span style=&quot;font-family: Arial;&quot; lang=&quot;EN-US&quot;&gt;Un tubiste (Carl Ludwig Hübsch, un trompettiste (Roland Spieth) et un trio de percussionnistes-bruiteurs (Suboko), dans une courte ronde d’improvisation qui résulte en 38 minutes de pur plaisir. Ça tire, ça pousse, ça se chamaille, ça s’entend, ça s’invente, ça vit.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span class=&quot;Apple-style-span&quot; style=&quot;color: #ffffff; font-family: Arial;&quot;&gt;&lt;span style=&quot;font-family: Arial;&quot; lang=&quot;EN-US&quot;&gt;One tuba player (Carl Ludwig Hübsch), one trumpet player (Roland Spieth), one trio of percussionists/noisicians (Suboko), engaged in a short bout of free improvisation that produces 38 minutes of pure pleasure. Music that pulls and pushes, music that shouts and listens, music that invents itself, music that lives.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;color: black; font-family: ArialMT; font-size: small;&quot; lang=&quot;FR&quot;&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;a href=&quot;http://blog.monsieurdelire.com/2012/01/le-top-30-des-musiques-exigeantes-2011.html?spref=fb&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Top 30&lt;/a&gt;&lt;/span&gt; &lt;span style=&quot;color: #ffffff;&quot;&gt;des musiques exigeantes de l'émission radio Délire Actuel, édition 2011&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; (Canada)&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;color: black; font-family: ArialMT; font-size: small;&quot; lang=&quot;FR&quot;&gt;&lt;span style=&quot;color: #ffffff;&quot;&gt;- 27. Suboko &amp;amp; Hübsch &amp;amp; Spieth : &quot;K-horns&quot; (Schraum Records)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;color: black; font-family: ArialMT; font-size: small;&quot; lang=&quot;FR&quot;&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;a href=&quot;http://freistil.klingt.org/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;strong&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : &lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;strong&gt;Felix for Freistil Magazine&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Auf tritt ein französisches Perkussionstrio, das sich Suboko nennt, dessen Mitglieder im bürgerlichen Leben Nicolas Boutine, Pascal Gully &amp;amp; Laurent Berger heißen und die in der elsässischen Metropole Strassburg beheimatet sind. Flankiert werden - so ihre Künstlernamen - Bouto, Gully &amp;amp; Regreb von den beiden deutschen Blechbläsern Carl Ludwig Hübsch &amp;amp; Roland Spieth. Aufgenommen wurde diese gemischte, gemischt improvisierende Kombination live im Kohi zu Karlsruhe. Apropos Ruhe: Die zieht sich wie ein roter Faden durch die &quot;k-horns&quot;, auch weil Suboko kaum einmal trommelt, sondern mit Vorliebe an diversen Objekten herumtut. Insgesamt gehorcht die Dramaturgie dieser mittlerweile 14. schraum-CD &amp;nbsp;dem An- und Abschwellen in den Kategorien Intensität und Lautstärke. Als erfreulich an den „k-horns“ will gewertet werden, dass es auf dieser Platte nicht zum an sich sterbenslangweiligen Bläser-treffen-Trommler-Battle kommt. Sondern dass vielmehr alle fünf Beteiligten auf ihre jeweils individuelle Weise das Instrumentarium bis an die Grenzen, in den besten Momenten sogar darüber hinaus, ausreizen. Auch nicht geringzuschätzen: die Titelgebung der Tracks, die, nacheinander gelesen, den Text „ein tag vor zwei jahren“ ergibt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;a href=&quot;http://www.hisvoice.cz/clanek_769_suboko-hubsch-spieth-k-horns.html&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;&lt;strong&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : Z.K. Slaby for His Voice&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style=&quot;color: #ffffff;&quot;&gt;Berlínská edice Schraum (což si vzhledem ke skrytému termínu Raum překládám jako prostor pro nekonvenční hudbu) vznikla v&amp;nbsp;roce 2004; založili ji kytarista Torsten Pappenheim, basista Axel Haller a&amp;nbsp;hráčka na bicí Merle Ehlers-Bennett, kteří v&amp;nbsp;ní chtěli prezentovat současné neobvyklé hudební projekty související s&amp;nbsp;nimi a&amp;nbsp;s jejich přáteli. Své místo tu měla samozřejmě improvizace, obsazení kolísalo mezi konvenčními nástroji a&amp;nbsp;kuchyňským nádobím (v nejzazším případě). Postupem doby se však akční radius Schraumu rozšiřoval, na jeho programu participovali další známí hudebníci (viz například Hotelgäste) a&amp;nbsp;vydobyl si své nezaměnitelné místo mezi labely, uvádějícími do světa jinou hudbu.&lt;br /&gt;Současné CD K-horns vyšlo v&amp;nbsp;roce 2011 pod číslem 14 a&amp;nbsp;svádí dohromady tubistu Carla Ludwiga Hübsche (viz jeho projekty na značkách Leo Records, Red Toucan, Another Timbre, Kontrans nebo JazzHausMusik), trumpetistu Rolanta Spietha (známe ho z&amp;nbsp;Trio Vopá) a&amp;nbsp;francouzské trio Suboko, jež tvoří perkusisté, metalisté, elektronici a&amp;nbsp;hráči na objekty a&amp;nbsp;gramofony Bouto (= Nicolas Boutine), Pascal Gully a&amp;nbsp;Regreb (= Laurent Berger). Podle řady anotací a&amp;nbsp;posudků se album značně vymyká dosavadnímu programu labelu, to si však nemyslím. Naopak: pohybuje se v&amp;nbsp;daných mantinelech, ovšem jmenovaní muzikanti je realizují značně precizněji. Ačkoliv ve svých samostatných projektech jsou sólisticky zcela bezkonkurenční, v&amp;nbsp;tomto případě nemíní excelovat, podrobují se vzájemné souhře a&amp;nbsp;přispívají tak k&amp;nbsp;monolitnímu vyznění.&lt;br /&gt;Abychom tuto kompaktnost pochopili, uveďme si (v překladu) pojmenování jednotlivých komprovizací i&amp;nbsp;s&amp;nbsp;jejich časovou posloupností: jeden (5:27) den (2:59) přede (7:01) dvěma (14:22) roky (8:40). Ano, dva roky před vydáním alba probíhala nahrávka v&amp;nbsp;Karlsruhe a&amp;nbsp;konečná realizace je svědectvím, jak lze nejrůznější přístupy sjednotit a&amp;nbsp;vyvážit. Celková kompozice probíhá téměř v&amp;nbsp;jakémsi decrescendu. Vstupní zvukový nával, až zběsilou mohutnost, připomínající kobercový nálet, charakterizuje hned od počátku naprostou souvztažnost tubisty a&amp;nbsp;trumpetisty s&amp;nbsp;perkusivní trojicí, drónující efekt totiž nespočívá pouze na Suboku, je veden z&amp;nbsp;obou stran a&amp;nbsp;dovoluje nejrůznější variabilnost až po prolongované brumendo do vytracení (1. skladba). Souzvukové mesaliance jsou příznačné i&amp;nbsp;pro druhou skladbu, jež navazuje ostýchavě jako unikající pára s&amp;nbsp;tlumenými přihrávkami, leč mátoří se jako rozdrážděná šelma přes víření, kolotání a&amp;nbsp;běsnění až po protikladné brebentění a&amp;nbsp;kušnění. Neustálé (vy)nalézání nových spojení od takřka neslyšitelných, fičivých, pohvizdujících, povětrných pasáží (číslo 3) kolísá (ve čtyřce) do dunivých, vznícených, rozvíravých hlučných veřejí (což si můžeme konkrétně vybavit), do valící se proudnosti si letmo zaatakuje trubka a&amp;nbsp;zaskrumáží tuba, kupředu se řítící rychlík skladby je však pronásledován přívalem rozvichřenosti, což pochopitelně zasáhne i&amp;nbsp;posluchače. Právě v&amp;nbsp;této nejdelší skladbě se prolíná drolivost s&amp;nbsp;náhalovostí, protahované do vtíravosti, dýchavičné hlubinné erupce, připomínající vydechování sopky, prošpikované harašením a&amp;nbsp;popraskáváním, vyústí až do hrozivé velebnosti, aby... Aby v&amp;nbsp;závěru nastalo perpetuálně odměřované zmírnění, potichlá mašinérie hudby totiž přes nejrůzněji dimenzované šelestění, procinkávání, probublávání a&amp;nbsp;škvíření vyústí ve smířené odplouvání.&lt;br /&gt;K-horns se tedy sice neliší od celkového naprogramování Schraumu, jeho rozpětí je však důraznější a&amp;nbsp;méně obvyklé. Expresivní dynamičnost kombinovaná místy až s&amp;nbsp;minimalisticky plynoucími pasážemi, technický perfekcionalismus snoubený s&amp;nbsp;ustavičným porušováním očekávaných parametrů a&amp;nbsp;s určitou bizarností, výraznost a&amp;nbsp;atmosférická výrazovost kombinovaná s&amp;nbsp;vyváženým šarmem, to jsou pozitiva alba. A&amp;nbsp;v&amp;nbsp;tomto smyslu patří tudíž k&amp;nbsp;vrcholům edice.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;En résumé et en V.F.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span id=&quot;result_box&quot; lang=&quot;fr&quot;&gt;&lt;span title=&quot;Celková kompozice probíhá téměř v jakémsi decrescendu.&quot;&gt;La composition globale est presque dans une sorte de decrescendo. &lt;/span&gt;&lt;span title=&quot;Vstupní zvukový nával, až zběsilou mohutnost, připomínající kobercový nálet, charakterizuje hned od počátku naprostou souvztažnost tubisty a trumpetisty s perkusivní trojicí, drónující efekt totiž nespočívá pouze na Suboku, je veden z obou stran a dovoluje nejrůznější variabilnost až po prolongované brumendo do vytracení (1&quot;&gt;Surtension d'entrée du son, de la fureur et la cardinalité, comme un tapis de bombes, caractérisé dès le départ une corrélation absolue avec la trompette et le trio (...). &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span id=&quot;result_box&quot; lang=&quot;fr&quot;&gt;&lt;span title=&quot;K-horns se tedy sice neliší od celkového naprogramování Schraumu, jeho rozpětí je však důraznější a méně obvyklé.&quot;&gt;K-cornes Ainsi, bien que différente de la programmation globale Schraumu, sa portée est plus robuste et moins commun. &lt;/span&gt;&lt;span title=&quot;Expresivní dynamičnost kombinovaná místy až s minimalisticky plynoucími pasážemi, technický perfekcionalismus snoubený s ustavičným porušováním očekávaných parametrů as určitou bizarností, výraznost a atmosférická výrazovost kombinovaná s vyváženým šarmem, to jsou pozitiva alba.&quot;&gt;La dynamique expressifs combinés avec un minimaliste fois passages fluides, la perfection technique couplée à des violations incessantes des paramètres attendus et une expressivité étrange, le caractère distinctif et de l'atmosphère combinée avec un charme équilibré, ce sont l'album positif. &lt;/span&gt;&lt;span title=&quot;A v tomto smyslu patří tudíž k vrcholům edice.&quot;&gt;Et dans ce sens, par conséquent, sont les points forts de la série.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;a href=&quot;http://www.skug.at/article6122.htm&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : Curt Cuisine for Skug Magazin&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Werfen wir mal den Begriff »Klangkonzentrat« auf den Tisch. Unser Nebenmann schaut erst skeptisch und erhöht dann um ein »elektroakustische Avantgarde«. Die Dame mit den schattigen Augen muss passen, ihr ist der Einsatz zu hoch. Kann ich verstehen. Aber nennen wir erst die Protagonisten: Carl Ludwig Hübsch an der Tuba, Roland Spieth an der Trompete und das französische Schlagwerkertrio Suboko (Pascal Gully, Regreb/Laurent Berger, Bouto/Nicolas Boutine). Gemeinsam hat man mit »k-horns« einen beeindruckenden Tonträgerabgeliefert, der die klassischen Klangtugenden aller involvierten Instrumente weitgehend ignoriert. Die Bläser klingen perkussiv, das Schlagwerk flächig, zerstäubt. Das alleine wäre primär in technischer Hinsicht interessant, aber die fünf Stücke der CD (übrigens so betitelt: »ein«, »tag«, »vor«, »zwei«, »jahren«) ergeben tatsächlich eine stimmige, teils enervierende, teils absurd überraschende Nachtmeerfahrt, die »k-horns« deutlich über die genreüblichen Noisegewitter erhebt. (Und jetzt müsste man irgendwie wieder zurück zur Poker-Metapher finden. Andererseits … ein Avantgardist würde sich das auch erlauben, oder?)&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;En résumé et en V.F.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span id=&quot;result_box&quot; lang=&quot;fr&quot;&gt;&lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;Un superbe&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;son classique&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;qui ignore les&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;vertus&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;de&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;tous les instruments&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;impliqués&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;largement&lt;/span&gt;&lt;span&gt;. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span id=&quot;result_box&quot; lang=&quot;fr&quot;&gt;&lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;(...) U&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span id=&quot;result_box&quot; lang=&quot;fr&quot;&gt;&lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;ne approche cohérente&lt;/span&gt;&lt;span&gt;, parfois&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;énervant&lt;/span&gt;&lt;span&gt;,&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;parfois absurde&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;surprenant&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;voyage en mer&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;la nuit, le&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps atn&quot;&gt;&quot;&lt;/span&gt;&lt;span&gt;k&lt;/span&gt;&lt;span class=&quot;atn&quot;&gt;-&lt;/span&gt;&lt;span&gt;corne»&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;s'élève&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;bien au-dessus&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;de la tempête&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;de bruit&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;genre&lt;/span&gt; &lt;span class=&quot;hps&quot;&gt;d'habitude&lt;/span&gt;&lt;span&gt;.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;a href=&quot;http://www.thesoundprojector.com/2012/03/18/canauxrama/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;&lt;span lang=&quot;fr&quot;&gt;&lt;span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;a href=&quot;http://www.thesoundprojector.com/2012/03/18/canauxrama/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : Ed Pinsent for The Sound Projector&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Now for some music performed by human beings instead of machines. The &lt;em&gt;K-Horns&lt;/em&gt; (&lt;a href=&quot;http://www.schraum.de/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;SCHRAUM&lt;/a&gt; 14) album is very enjoyable and meaty improvised music, a collaboration between two German brass players and a French trio of percussionists called &lt;strong&gt;Suboko&lt;/strong&gt;. All the members have rich histories in the areas of classical music, free improvisation, multi-media, DJ-ing, rock and jazz. The French drummer Pascal Gully weaves many complex networks of steely percussive nets and pounding bass toms, on top of which Laurent Berger (Regreb) adds spiky live electronics and more percussion, and the turntabler Nicolas Boutine (Bouto) lobs in unexpected stabs of crazy source material and random vocal smatterings from his decks. Meanwhile the tuba player &lt;strong&gt;Carl Ludwig Hübsch&lt;/strong&gt; roars forth like an angry rhinoceros, grumbling up huge clouds of dissonant avant noise from his outsize bell. He’s my favourite player on the album, extemporising much like a genial academic professor booming away with benign authority in the auditorium. &lt;strong&gt;Roland Spieth&lt;/strong&gt;, trumpeter to the gang, mutates his melodic bent into warped plastic shapes which melt around everything like multi-coloured macaroons. You’ve never met such slippery tones and wobbly lines outside of a De Kooning painting. There’s also tremendous volume and depth to these muscular 2009 studio recordings made in Karlsruhe, with none of your wimpy micro-tonalities or wispy sounds – just good old-fashioned frantic percussion clatter and thud, full-bodied brass puffery, and the exciting buzz of amplifiers set at high levels. It’s as dark and golden as the cover art almost manages to suggest – autumnal bites into plain chocolate flavoured with marmalade. My personal favourite tracks include the non-stop atonal japery of ‘Ein’ and ‘Zwei’, even if the combo do occasionally settle into an all-purpose drone-along groove on the latter cut; but the ‘Jahren’ cut, while quieter, allows for further exploration of the possible textures available in this unusual set-up, emphasising the breathy aspects of the brass section. ‘Vor’ is another strong track and showcases the chaotic, fun-loving aspect of this group, Bouto has a field day playing hob with his spoken word recordings, and the other players go for broke in an all-out explosion of parping, drumming and scattering about like crazed lizards. When I found a photo of the group making this record, it was almost a surprise to see them all sitting down, as the music conveys such strong sensations of movement and energetic activity. I’d use this for an exercise workout if I could be bothered to get out of my armchair once in a while.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&lt;strong&gt;&lt;a href=&quot;http://www.gonzocircus.com/reviews/?l&amp;amp;r=10115&amp;amp;srch=suboko&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Review - suboko &amp;amp; hübsch &amp;amp; spieth - K-horns : Robert Muis for Gonzo Circus (NL)&lt;/a&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;De vijf stukken die ‘K-horns’ bevat, gaan naadloos in elkaar over, net als de respectievelijke titels van de stukken. Die lezen namelijk achter elkaar &lt;em&gt;ein – tag – vor – zwei – jahren&lt;/em&gt; en inderdaad, deze plaat is de registratie van een concert dat &lt;span class=&quot;searchterm&quot;&gt;Suboko&lt;/span&gt;, Carl Ludwig Hübsch en Roland Spieth twee jaar eerder samen gaven. Waarom die opname zo lang op de plank heeft gelegen is een raadsel; de vijf muzikanten improviseren hier namelijk een sonisch landschap bijeen, dat vanaf de eerste tot de laatste klank puur genot biedt. &lt;span class=&quot;searchterm&quot;&gt;Suboko&lt;/span&gt; is een Frans trio (Bouto, Gully en Regreb) dat werkt met drums, metaal, objecten die het voor handen heeft, elektronica en draaitafels. Zij verzorgen in ‘Ein’ bijvoorbeeld ruisende, ritselende en tikkende geluiden, een belletje en piepjes alsof er een scanner wordt gebruikt. De Duitse blazers Spieth op trompet en Hübsch voegen daar veel lucht en een kort gehonk aan toe. Het is een volkomen abstract, maar evenwichtig geluidslandschap, dat in ‘Tag’ steeds chaotischer wordt op een prettige, aanstekelijke manier. Het klanklandschap heeft bij tijden beslist iets duisters, iets dreigends. Bijvoorbeeld wanneer de percussie een niet tegen te houden storm van roffelende en ratelende geluiden wordt, aangevuld met een knetterende trompet en een brommende trombone. Of wanneer de aanhoudende bromtoon gepaard gaat met vaag geritsel en geknepen geluiden. De samples en achteruit gespeelde tapes zijn dan weer een humoristische relativering. De vijf muzikanten hebben allen een lange ervaring, misschien dat daardoor hun spontane samenspel zo goed uitpakt. ‘K-horns’ is een hecht geweven tapijt van klanken met wisselende, boeiende structuren.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style=&quot;text-decoration: underline;&quot;&gt;&amp;nbsp;En résumé et en V.F.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Pourquoi cet enregistrement sur l'étagère pour si a longtemps placé est un mystère; les cinq musiciens improvisent ici un paysage sonique, du premier au dernier plaisir pur du son(sain). Ils fournissent par exemple dans ' ein ' l'océan, bruissant et cochant des bruits, un son de cloche et des signaux sonore comme s'il y a un scanner est utilisé. C'est une richesse complètement abstraite, mais équilibrée. Les soufflards Spieth allemands sur la trompette et Hübsch joignent à cela beaucoup d'air et un court gehonk. Le paysage de consonance a quelque chose, quelque chose de obscur lors des temps certainement de imminent. Les cinq muzikanten les ont une longue expérience, peut-être que leur jeu d'ensemble spontané s'arrange tellement.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;div style=&quot;overflow: hidden; position: absolute; top: -5000px; height: 1px;&quot;&gt;&lt;p&gt;Aus vorherigen Kollaborationen waren sich das französische Percussion Trio &lt;a title=&quot;Suboko&quot; href=&quot;http://soundcloud.com/suboko&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Suboko&lt;/a&gt; und die Deutschen Blechbläser &lt;a title=&quot;Carl Ludwig Hübsch&quot; href=&quot;http://www.clhuebsch.de/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Hübsch&lt;/a&gt; &amp;amp; &lt;a title=&quot;Roland Spieth&quot; href=&quot;http://www.myspace.com/triovopa&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Spieth&lt;/a&gt; bekannt, die an einem Tag vor zwei Jahren (25.11.2009) in Karlsruhe als Quintett ihre Premiere gaben, dessen Aufzeichnungen im Oktober 2011 über das Berliner Label Schraum das Licht der Welt erblickten.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Schraum, die Tonträgermanufaktur für gegenwärtige Musik, publiziert seit 2004 Veröffentlichungen von unterschiedlichsten experimentellen Musikern (nicht zu verwechseln mit knöpfchendrehenden Noiseinterpreten), wo sich “k-horns” von Suboko &amp;amp; Hübsch &amp;amp; Spieth nahtlos einreiht.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Mit Suboko (Pascal Gully, Regreb/ Laurent Berger, Bouto/ Nicolas Boutine) &amp;amp; Carl Ludwig Hübsch &amp;amp; Roland Spieth fand sich ein illustrer Kreis zusammen, der über einen riesigen Erfahrungsschatz verfügt, weshalb das fünfteilige Hörerlebnis äußerst hochwertig/ präzise abgestimmt rüberkommt. Anfängliche Skepsis gegenüber der Konstellation (Blechbläser mit Percussion), Dichte und Strukturen verfliegt direkt beim Erstkonsum, der einem unwegsamen Nachtflug durch Raum &amp;amp; Zeit gleichkommt, wonach am Ende totale Faszination oder Verstörung herrscht. Vor allem die Sounds der Trompete, welche Roland Spieth schmettert, stechen aus der Gesamtheit heraus und verleihen den einzelnen Passagen viel Ausdruckskraft. Aufgeschlossene Dark Ambient Fetischisten, die weder Experimente noch Organik scheuen, sollten “k-horns” unbedingt antesten, das Spannungskurven en gros bietet und großartige Atmosphären bereithält. Obwohl “k-horns” zur experimentellen “Ecke” zählt, lassen sich Stringenz &amp;amp; kompositorische Stilmittel ausmachen, wodurch musikalisch Außenstehende einen leichteren Einstieg in diese recht komplexe Arbeit finden. Insgesamt ein sehr kompaktes wie homogenes Werk, in dem alle Tondokumente einen gewissen Reiz bzw. Charme offenbaren, weshalb sich kein exakter Anspieltipp bestimmen lässt.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;Fazit:&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;“k-horns”, eine äußerst kurzweilige Kooperation von Suboko &amp;amp; Hübsch &amp;amp; Spieth, die zu einem mystischen Nachtflug durch Raum &amp;amp; Zeit einladen – meine absolute Empfehlung! PS: Wer ausschließlich gradlinige Musik konsumiert, sollte seine Ohren anderen Publikationen leihen!&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;
</content>
</entry>
<entry>
<author>
<name>Suboko</name>
<uri>http://suboko.hautetfort.com/about.html</uri>
</author>
<title>Suboko live in Bologna</title>
<link rel="alternate" type="text/html" href="http://suboko.hautetfort.com/archive/2011/07/04/suboko-live-in-bologna.html" />
<id>tag:suboko.hautetfort.com,2011-07-04:3700825</id>
<updated>2011-08-04T16:43:08+02:00</updated>
<published>2011-07-04T17:59:00+02:00</published>
<category term="Film" scheme="http://www.blogspirit.com/ns/types#category" />
<category term="Musique" scheme="http://www.blogspirit.com/ns/types#category" />
<summary>   Suboko live in Bologna 2008   par  suboko   </summary>
<content type="html" xml:base="http://suboko.hautetfort.com/">
&lt;p&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href=&quot;http://www.dailymotion.com/video/xjpmtv_suboko-live-in-bologna-2008_music&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Suboko live in Bologna 2008&lt;/a&gt; &lt;em&gt;par &lt;a href=&quot;http://www.dailymotion.com/suboko&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;suboko&lt;/a&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;
</content>
</entry>
<entry>
<author>
<name>Suboko</name>
<uri>http://suboko.hautetfort.com/about.html</uri>
</author>
<title>Route, fuel &amp; timing</title>
<link rel="alternate" type="text/html" href="http://suboko.hautetfort.com/archive/2011/07/04/route-fuel-timing.html" />
<id>tag:suboko.hautetfort.com,2011-07-04:3700644</id>
<updated>2011-11-08T16:11:24+01:00</updated>
<published>2011-07-04T15:35:00+02:00</published>
<category term="Musique" scheme="http://www.blogspirit.com/ns/types#category" />
<summary>       Route, fuel &amp;amp; timing  by  Suboko   </summary>
<content type="html" xml:base="http://suboko.hautetfort.com/">
&lt;p&gt;&lt;img id=&quot;media-3107252&quot; style=&quot;float: left; margin: 0.2em 1.4em 0.7em 0pt;&quot; title=&quot;&quot; src=&quot;http://suboko.hautetfort.com/media/01/00/4042407257.jpg&quot; alt=&quot;subokopochette3.jpg&quot; /&gt; &lt;br /&gt; &lt;span&gt;&lt;a href=&quot;http://soundcloud.com/suboko/sets/route-fuel-timing&quot;&gt;Route, fuel &amp;amp; timing&lt;/a&gt; by &lt;a href=&quot;http://soundcloud.com/suboko&quot;&gt;Suboko&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
</content>
</entry>
<entry>
<author>
<name>Suboko</name>
<uri>http://suboko.hautetfort.com/about.html</uri>
</author>
<title>Triangleone</title>
<link rel="alternate" type="text/html" href="http://suboko.hautetfort.com/archive/2011/06/27/triangleone.html" />
<id>tag:suboko.hautetfort.com,2011-06-27:3693230</id>
<updated>2011-08-04T16:43:35+02:00</updated>
<published>2011-06-27T17:15:00+02:00</published>
<category term="Film" scheme="http://www.blogspirit.com/ns/types#category" />
<category term="Musique" scheme="http://www.blogspirit.com/ns/types#category" />
<summary>   &amp;nbsp;  Commande du festival  Akouphène  (Genève) pour sa compilation...</summary>
<content type="html" xml:base="http://suboko.hautetfort.com/">
&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Commande du festival &lt;a href=&quot;http://www.akouphene.org/index2&quot;&gt;Akouphène&lt;/a&gt; (Genève) pour sa compilation Guns'n'noises (2008).&lt;/p&gt;
</content>
</entry>
<entry>
<author>
<name>Suboko</name>
<uri>http://suboko.hautetfort.com/about.html</uri>
</author>
<title>Suboko's first album</title>
<link rel="alternate" type="text/html" href="http://suboko.hautetfort.com/archive/2011/06/27/suboko-s-first-album.html" />
<id>tag:suboko.hautetfort.com,2011-06-27:3693142</id>
<updated>2012-02-16T15:45:11+01:00</updated>
<published>2011-06-27T16:16:00+02:00</published>
<category term="Musique" scheme="http://www.blogspirit.com/ns/types#category" />
<summary>     S/T  by  Suboko    &amp;nbsp;    Suboko CD review : Joseph Ghosn    Je...</summary>
<content type="html" xml:base="http://suboko.hautetfort.com/">
&lt;p&gt;&lt;img id=&quot;media-3107257&quot; style=&quot;float: left; margin: 0.2em 1.4em 0.7em 0pt;&quot; title=&quot;&quot; src=&quot;http://suboko.hautetfort.com/media/02/01/2167380505.jpg&quot; alt=&quot;Suboko_1.jpg&quot; width=&quot;661&quot; height=&quot;616&quot; /&gt; &lt;span&gt;&lt;a href=&quot;http://soundcloud.com/suboko/sets/s-t&quot;&gt;S/T&lt;/a&gt; by &lt;a href=&quot;http://soundcloud.com/suboko&quot;&gt;Suboko&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;a href=&quot;http://josephghosn.com/2010/04/30/je-suis-dans-les-spirales-de-suboko/&quot;&gt;&lt;strong&gt;Suboko CD review : Joseph Ghosn&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Je suis dans les spirales de&amp;nbsp;Suboko&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Un disque, ça s’apprivoise lentement. Parfois, ça s’achète sur un coup de tête, la foi d’une pochette, d’un premier contact, très visuel. J’ai acheté celui-ci, Percussion &amp;amp; Other du groupe Suboko, lors de ma deuxième rencontre avec lui. On m’a dit qu’il s’agissait d’un disque de percussions dû à un trio de batteurs A regarder de très près la pochette, on y décèle la matière d’une cymbale en spirale. Un disque de batteries, de percussions ? L’un des rares du genre que j’aime vraiment, c’est celui de Milford Graves sur ESP, mais que je n’ai pas remis sur la platine depuis longtemps. J’en conserve un souvenir très atmosphérique et tellurique à la fois. Alors, voilà, je me demandais même si j’allais écouter cet album de Suboko, si je ne préfèrerais pas l’imaginer en n’en connaissant que sa pochette à l’organique sale, presque dégueulasse. Et puis, voilà, un soir, le dressage de l’un et de l’autre débute : le CD glissé dans le lecteur et la musique arrive pour tout chavirer : une longue musique de plainte sonore, portée par un bruit d’orgue lointain, des ricochets et des envolées de cornes, de métal, d’os et de cuivres. La pochette n’était pas un leurre : le disque est une spirale aspirante, qui happe au milieu du corps et de l’écoute pour faire surgir des instantanés de puissance sonore. Il y a là quelque chose de très puissant, tenu et décidé, obtus presque, comme un disque de free jazz enregistré par des musiciens qui auraient au préalable décidé de jouer dans le même sens, à l’intérieur d’un seul et même sillon, creusé à l’envi, jusqu’au sang, au souffle coupé. Au milieu, le disque se perd un peu, me perd un peu, mais il retrouve sur ces deux derniers morceaux la même vitalité fougueuse qui animait les deux ou trois premiers. Un entrain pareil mériterait une plus belle place, au centre d’un soleil tout noir. Ce disque date de 2009, je crois. Mais il pourrait tout aussi bien être né en 1969 ou 2010, en 1958 ou 1981 : il est en utopie, sans date de validité ni de péremption.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;Suboko CD review : Octopus - Jean-Claude Gevrey&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Contrairement à ce qu’évoque son nom, le label strasbourgeois Ritte Ritte Ross ne fait pas dans la comptine&lt;br /&gt;germanophone. Deuxième référence à son catalogue (si toutefois il en existe vraiment une première), le disque de Suboko s’inscrit d’avantage dans un lignage industriel ténébreux bordant sur l’improvisation&lt;br /&gt;électroacoustique. A essayer de deviner qui se cache derrière ce projet, les notes de pochettes s’avèrent particulièrement inutiles. Si l’on apprécie de savoir que des rapaces sont en charge du mixage et du&lt;br /&gt;mastering (faucon nocturne, aigle noir), il faut aller traquer sur Internet l’identité des membres du groupe. Sous les sobriquets de Bouto, Gully et Regreb se dissimulent vraisemblablement Nicolas&lt;br /&gt;Boutines (DJ et multi-instrumentiste réconciliateur de genres), PascalGully (batteur du quartet klezmer-jazz-funk Zakarya) et Laurent Berger (occupant une fonction similaire mais au sein des plus expérimentaux&lt;br /&gt;Sun Plexus) ; tous percussionnistes à des degrés divers et chacun rentrant difficilement dans une case stylistique bien définie. A l’arsenal de peaux et de métal viennent donc se joindre électronique,&lt;br /&gt;platines et objets divers pour former l’enchevêtrement sonore qui nous est donné à entendre. Bruissements sidérurgiques omniprésents, lointaines atmosphères orageuses, drones gutturaux, bruit de fond qui&lt;br /&gt;devient tension de surface forment la matière première du trio qui n’hésite pas à fourrer le tout de quelques bribes orchestrales quand il ne cède pas à la tentation du martellement mécanique (&quot;Loo&quot;), de la&lt;br /&gt;débauche d’énergie free rock (&quot;Kazemat&quot;) ou de l’affectation électro-gothique (&quot;Tarare&quot;). Intéressante mixture où convergent différents parcours, la musique de Suboko propose une recette alsacienne de dark ambient qui ne pédale pas dans la choucroute.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;Suboko CD review : Ad Noiseam&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Quite profound and dark début (I believe) for Suboko, who present here an album which, under its relatively academic appearances, should appeal to fans of electroaccoustic and of dark ambient-ish noise alike. Based (as everybody will have assumed) on percussions, drones and noises, this album ranges from a Z'ev-ian game of drums and beats to more atmospheric, Cold Meat Industry-like deep soundscapes. Well done, and coming in a nice packaging.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;Suboko CD review : Toolbox&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ambient Industrial jazz thing... Close to the tonotopie and some rare musical thing. Iit might seems a bit intellectual but is is not. It's just because it's confidential, very personal... To be listened alone in the dark. Mental.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;a href=&quot;http://www.hautetfort.com/admin/posts/%20http:/gummigumi.blogspot.com/&quot;&gt;Suboko CD review : Gummigumi&lt;/a&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&amp;nbsp;&lt;br /&gt;Dans le fond, le décor est ici juste posé. Pas de dessin gravé pour guider, par de message surligné pour orienter. La musique de Suboko (trio de batteurs ne jouant pas de batterie né en 2005) est une hypothèse. Evidente ou transparente selon le jour, selon l'humeur. Un palais des glaces plongé dans le noir. C'est qu'ici le brasier est interne, dans les âmes . D'un bout à l'autre de ce premier album pour le label strasbourgeois Ritte Ritte Ross, les rythmiques creusent de façon progressive et inéluctable une saignée dans une terre sillonnée par des sonorités aussi bruyantes que bourdonnantes. Le vent souffle, les vagues mugissent, les orgues de brume comptent l'histoire de spectres déchus. Des bruits sourds de résonance métallique, des percussions tombant comme des giboulées, des guitares grésillant de colère, des apparitions divines classiques surgissant de l'obscurité. La musique de Suboko propose une véritable transe rituelle ciselée de tension latente où chaque seconde semble receler un danger ou une échappatoire, entre Swans, Sunn o)), John Zorn, Bill Laswell, Radian et Einsturzende Neubauten.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;a href=&quot;http://www.metamkine.com/&quot;&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;&lt;a href=&quot;http://www.metamkine.com/&quot;&gt;Suboko CD review : Metamkine&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;br /&gt;'Suboko est né en 2005 sur l'idée dissipée de fabriquer un trio de batteurs ne jouant pas de batterie. Tout ça commence bien. Mon premier s'échappe temporairement de la camisole bruyante d'une secte analcore roumaine perdue en territoire oriental français depuis une quinzaine d'année, mon second remise provisoirement ses dubplates fauchées dans les balloches de Detroit et ses livres de sorcellerie au fond de son laboratoire clandestin, et mon troisième se libère exceptionnellement des notes bleues en ne gardant que le pinot noir et la bonne humeur à toute épreuve de ses multiples orchestres be-bop. Suboko s'est construit doucement un véhicule tout terrain à partir de multiples percussions résonnantes, de ferraille rouillée, d'objets recyclés, de platines tournantes, d'électronique pertubatoire et de vieilles cassettes de vacances. L'électro-encéphalogramme trempé dans d'improbables séries Z soviétiques, de ridicules règlements de compte entre cowboys calabrais ou de faux road movies polytoxicomanes en banlieue urbaine, Suboko improvise de curieuses figures sonores en déboulant dans des tunnels à fond les gamelles ou en avançant au pas sur des sables mouvants, ou alors en loupant des virages en épingle pour changer subitement de direction et faire du surplace sur des lacs gelés. Lors de son dernier séjour dans un studio d'enregistrement, le trio utilise des fragments de longues improvisations pour proposer une série de plans séquences les éloignant de leur comportement en concert afin de se glisser à l'intérieur d'un climatiseur dégageant des émanations de musique contemporaine perturbés de flatulences gothico-industrielles. Entre l'apnée prolongée et le défoulement désordonné, entre l'horizontalité engourdie et le pilonnage aveugle, Suboko cherche obstinément à faire résonner son outillage comme un terrain vague où tout et n'importe quoi pourrait être permis.'&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;&lt;a href=&quot;http://nextclues.com/&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;Suboko CD review : Bohumil S.Thompson for Nextclues&lt;/a&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Percussions et autre. L'autre recouvrant beaucoup de bidouilles électronicoacousmaticacoustiques. Atmosphère hantée, montées à la limite de la musique contemporaine, angoisses et freetures en roue libre. Malgré tout de l'espace, des respirations, des larsens, des chutes libres, des ambiances calmes et étranges. De l'improvisation bien menée, qui s'éloigne des sentiers battus sans partir en roulade en rase campagne.&lt;br /&gt;Forcément pas pour toutes les oreilles.&lt;br /&gt;(8/10)&lt;strong&gt;&lt;a href=&quot;http://www.metamkine.com/&quot;&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;
</content>
</entry>
</feed>
